musikalflicka

Det finns en sak jag inte förstår. Är jag fortfarande kär? Jag har tänkt på dig varenda dag sedan i juni, exakt varenda dag. Men nu har det minskat så istället för att tänka på dig för att man vill det råkar det bara kom upp i huvudet. Betyder detta att man fortfarande är kär? Eller bara har svårt för att sluta tänka på det.
Nu känner jag inte alls samma känslor när jag ser dig på kort, videosar eller när någon börjar prata om dig. Dessutom börjar jag tycka om en annan. Men jag är så rädd att du alltid kommer finnas kvar i mitt huvudet på detta sättet, att jag utan att vilja bara tänker och tänker på dig. Jag skulle bara vilja lämna detta bakom mig. Även fast jag sagt till mig SLUTA, NU FÅR DET VARA NOG så är det så svårt.
Det har runnit så många tårar, så mycket rädsla och så mycket avundsjuka pågrund av dig.

Jag säger till alla att jag inte är kär i dig, men... ljuger jag för mig själv? Jag saknar dig så otroligt mycket men vill ändå inte träffa dig. Jag är så rädd att jag bara skulle komma tillbaka där jag började då, att vara så kär att jag har ont. Jag försöker säga till mig själv att det inte är bra för mig att se dig, men jag vet ju att det är det ända jag vill egentligen. Varenda gång jag är nere i stan så hoppas jag på att du ska komma gående, samma sak när man är på spårvagen eller någon annan stans. Skulle bara vilja smsa och fråga hur du mår och om allt är bra men... jag är väll för feg.

Alla säger ju att de älskar kärlek men jag hatar det. Det finns inget värre än att vara kär. Det kan ju vara för att jag alltid varit olyckligt kär men ändå. Det är ända kärlek för med sig är bara nervositet, att man blir avundsjuk, att man gråter och att man bara vill skrika!

Jag får nog bara fortsätta att försöka och kämpa ännu mer, tiden läker ju alla sår.